Metamorfoze
Metamorfoze är Nederländernas nationella program för att bevara kulturarv på papper – startat 1997 av utbildnings-, kultur- och vetenskapsministeriet och med KB, Nederländernas nationalbibliotek, som värd. Programmets Preservation Imaging Guidelines, skrivna av Hans van Dormolen, fastställer bildkvaliteten för varje digitaliseringsprojekt som programmet finansierar. Version 1.0 kom 2012; den gällande versionen 2.0 publicerades i april 2025 och kan läsas fritt under en Creative Commons-licens.
PHOTARCH bedömer inte föremål enligt Metamorfoze. PHOTARCH bedömer dem enligt sina egna tre nivåer – registreringsbild, studiebild och reproduktion, som beskrivs under PHOTARCH:s nivåer – och erbjuder Metamorfoze, tillsammans med FADGI och ISO 19264-1, för målningar, dokument, tryck och andra plana original, vilket är det riktlinjerna skrevs för: en inställning i PHOTARCH-appen slår på dem, tydligt märkta. Den här sidan förklarar själva standarden.
Vad den är till för
Riktlinjerna har ett enda huvudmål: allt som syns i originalet ska också synas i bevarandemastern. Det är ett strängare löfte än det låter. Metamorfoze finansierar digitalisering av original som förfaller, och när de väl är digitaliserade dras de tillbaka från användning. Mastern måste vara tillräckligt god för att träda i originalets ställe.
Därför är Metamorfoze noga med vad en master är: en obearbetad kamera- eller skannerfil av första generationen, med sitt färgrum inbäddat. Hopsyning och fokusstackning är inte tillåtna i mastern – de hör hemma i de kopior som görs av den – och skärpning är begränsad till en modulering på 1,05, utan halos.
Mastern och användarfilerna
Version 2.0 delar upp ett projekts filer i två slag, och gränsen mellan dem är hela poängen med riktlinjerna.
Den fil som bevaras i originalets ställe, och den enda som riktlinjerna mäter. Den är kamera- eller skannerfilen av första generationen, obearbetad och med sitt färgrum inbäddat – eciRGB v2 vid Full, Adobe RGB tillåtet från Light, sRGB vid Extra Light – och i princip en okomprimerad TIFF 6.0; ett annat format kräver beställarens godkännande. Det som får göras med den är kort: en smula skärpning (modulering högst 1,05, inga halos), vridning 90° eller 180° och rätning endast med beställarens tillstånd. En arkmatad skanners egen redigeringsprogramvara måste vara avstängd.
Allt som görs av mastern för att användas: läsas, publiceras, skrivas ut. Här hör bearbetningen hemma – hopsyning av ett stort original som fotograferats i överlappande delar (minst 15 % överlappning), fokusstackning, de justeringar en arkmatad skanner gör för att få fram text, och skärpning, som riktlinjerna hellre ser här än i mastern. Riktlinjernas toleranser är skrivna för mastern.
Skälet är programmets syfte: mastern måste kunna ersätta ett förfallande original, så den måste vara en tillförlitlig, oförändrad kopia av det, mätt mot det. Allt som förenar flera exponeringar till en – hur bra resultatet än blir – är en ny bild, inte den kopian. Version 1.0 (2012) sade mindre: mastern var helt enkelt "den första filen", och skärpning var inte tillåten alls. Regeln om hopsyning och stackning är ny i 2.0.
Tre nivåer
| Nivå | Avsedd för |
|---|---|
| Full | Original som betraktas som konstverk – brev, illuminerade handskrifter, kartor, fotografier, målningar, teckningar. Strängaste färgkraven; tonen bedöms ner till djupa svärtor, L* 5 |
| Light | Böcker, tidningar, tidskrifter, handskrifter och tekniska ritningar, där färgen betyder något mindre. Tonen bedöms ner till omkring L* 20 |
| Extra Light | Textdokument upp till A3 på arkmatade skannrar, bevarade enbart som textbärare. Ingen tolerans för färgnoggrannhet |
På varje nivå hålls högdagrarna till samma förstärkningsmodulering, 80–110 %, så att svag information i ljusa partier aldrig går förlorad.
Vad den mäter
Varje tolerans mäts på tekniska mål med referensvärden i CIELAB – sedan version 2.0 är det obligatoriskt – och varje master besiktigas dessutom med blotta ögat efter artefakter. Mätningarna upprepas med fastställda mellanrum genom ett projekt, med dagliga och veckovisa mål.
Några av specifikationerna ur §1.6:
| Full | Light | Extra Light | |
|---|---|---|---|
| Färgrum | eciRGB v2 | eciRGB v2, Adobe RGB | eciRGB v2, Adobe RGB, sRGB |
| Bitdjup | 16 eller 8 | 8 | 8 |
| Vitbalans, ΔE | ≤ 3 | ≤ 3 | ≤ 5 |
| Exponering, ΔL* | ≤ 2 | ≤ 2 | ≤ 4 |
| Färgnoggrannhet, ΔE2000 | medel ≤ 3, största ≤ 7 | medel ≤ 4, största ≤ 14 | — |
| Brus, L* | ≤ 1,6 | ≤ 1,6 | ≤ 2 |
| Samplingstäthet | 300 ppi | 300 ppi | 300 ppi |
| Skärpning, största modulering | ≤ 1,05 | ≤ 1,05 | ≤ 1,05 |
Vid sidan av dessa: belysningens jämnhet efter originalets storlek, skärpa (MTF10 och MTF50), felpassning mellan färger, geometrisk distorsion och skillnaden mellan den angivna och den verkliga samplingstätheten. Färgnoggrannheten mäts på en ColorChecker Digital SG.
Metamorfoze och ISO 19264-1
Version 2.0 mäter i enlighet med ISO 19264-1 om inget annat anges. Metamorfoze Full är till stor del anpassad till ISO:s nivå A, och riktlinjerna förtecknar var de skiljer sig: Full är strängare i fråga om färg (medel-ΔE ≤ 3 mot ISO:s ≤ 4) och felpassning, och något mildare i fråga om distorsion, MTF50 och förstärkningsmodulering i de mörkare tonerna.
Hur man förhåller sig till den
- Den är en standard för papper. Riktlinjerna säger det själva och noterar att original som är tätare på information än papper kan behöva en högre samplingstäthet än 300 ppi. Små föremål är sådana original.
- Dess idé om en master går delvis att överföra. Färghanterad, inget synligt förlorat och aldrig ändrad när den väl är bevarad – det gäller även föremål. Där PHOTARCH skiljer sig är i vad mastern får vara: för ett tredimensionellt föremål är den den färdiga bild som tas in, vilket kan vara en fokusstack exporterad som TIFF från råa exponeringar. Metamorfoze skulle kalla det en användarfil; för ett föremål vars djup ingen enskild exponering kan rymma är det den bild som är värd att bevara – se Fokusstackning.
- eciRGB v2 vid Full. Den som arbetar mot Metamorfoze Full måste ha mastern i eciRGB v2; Adobe RGB når högst Light.
Vad PHOTARCH mäter och vad som inte mäts
När inställningen för plana original är påslagen graderar PHOTARCH-appen ett fotografi mot de tre Metamorfoze-nivåerna utifrån det som går att mäta: filformat, färgrum, filens bitdjup, upplösning vid föremålet (300 ppi) samt vitbalans, exponering och färgnoggrannhet ur ColorChecker från samma tillfälle. De bitar kameran registrerade visas bredvid filens.
Två begränsningar anges tillsammans med betyget. Färgsiffrorna är vägledande: PHOTARCH läser en ColorChecker Classic, medan Metamorfoze föreskriver Digital SG. Och PHOTARCH mäter inte förstärkningsmodulering, brus, belysningens jämnhet, skärpa (MTF), skärpning, felpassning mellan färger eller geometrisk distorsion. Plana original belyses jämnt från två sidor, så som Metamorfoze begär, men appen mäter inte hur jämnt. Ett grönt ljus betyder inget som mättes står i vägen för den här nivån – inte att fotografiet är en bevarandemaster enligt Metamorfoze.
Källor
- riktlinjevan Dormolen, H. (2025). Metamorfoze Preservation Imaging Guidelines, Image Quality, version 2.0, April 2025. KB National Library. CC BY-ND 3.0.§1.1 huvudmål · §1.3–1.5 de tre nivåerna · §1.6 specifikationer · §2.27 Metamorfoze och ISO 19264-1.
- programMetamorfoze, the Dutch national programme for the preservation of paper heritage.