Filformat i arkivfotografering

Ett fotografi av ett föremål är sällan en enda fil. Det finns det kameran skrev, bilden som framkallats ur det och bevaras på lång sikt, och de kopior som görs för en webbsida, en rapport eller en låneförfrågan. Varje fil har en uppgift, och varje uppgift har ett format som passar den. Att blanda ihop dem blir dyrt: en samling som bara bevarar sina kopior har förlorat kvalitet som inte går att få tillbaka.

Original, master och kopia

• Kameraoriginalet är filen så som kameran skrev den: en raw-fil, orörd. Den rymmer allt sensorn registrerade.
• Bevarandemastern är bilden som framkallats ur den och bevaras på lång sikt: i ett definierat färgrum, okomprimerad eller förlustfritt komprimerad. Från den görs varje kopia. När den väl är skriven skrivs den inte om.
• Visningskopian görs av mastern för ett visst användningssätt: mindre, komprimerad, i skärmarnas färgrum. Den kan göras om när som helst och bär därför inget som inte tål att gå förlorat.

Metamorfoze anger idén med en master exakt: en obearbetad fil av första generationen med inbäddat färgrum. Hopsättning och fokusstackning hålls utanför den och överlåts åt kopiorna.

RAW

En raw-fil rymmer sensorns data innan de har omvandlats till en bild: före demosaicing, vitbalans och tonkurva. Den behåller varje bit kameran registrerade – 12 eller 14 i de flesta kameror, 16 i några – och varje beslut om bilden kan fattas på nytt utifrån den.

De flesta raw-format tillhör kameratillverkaren – CR3, NEF, ARW, RAF – och läses av programvara som lärts upp för vart och ett. Det passar ett original men gör filen till en dålig master på lång sikt ensam: ett format som ingen uppdaterar någon läsare för är en risk.

DNG

DNG är ett raw-format vars specifikation Adobe publicerar öppet. Vissa kameror skriver det direkt; Apple ProRAW från en iPhone är en DNG. Att konvertera proprietära raw-filer till DNG är ett vanligt arkivsteg, eftersom formatet är dokumenterat och brett läst. Om tillverkarens ursprungliga raw-fil bevaras vid sidan av DNG-filen är ett beslut för varje samling; att bevara den kostar lagringsutrymme och förlorar ingenting.

TIFF

TIFF är formatet för bevarandemastern. FADGI godtar TIFF eller JPEG 2000 för mastrar, och TIFF läses av praktiskt taget alla bildprogram. Den kan lagras okomprimerad eller med förlustfri komprimering (LZW eller ZIP), vilket gör filen mindre utan att en enda pixel ändras. Den bär en inbäddad färgprofil och metadata.

I praktiken rymmer en TIFF 8 eller 16 bitar per kanal. En 12- eller 14-bitarsbild skrivs in i en 16-bitarsfil, som rymmer allt utan förlust, och filens metadata bör ange hur många bitar kameran faktiskt registrerade. Varför, och vad standarderna kräver, framgår av Bitdjup.

JPEG

JPEG är formatet för visning. Den rymmer 8 bitar per kanal och använder förlustbringande komprimering: den kastar detaljer som ögat sannolikt inte saknar, och kastar fler varje gång den redigeras och sparas på nytt. I sRGB ser den likadan ut på nästan alla skärmar och i alla webbläsare.

Det gör den lämplig för publicering och olämplig för bevarande. FADGI ger en JPEG ingen nivå alls som master. Metamorfoze godtar JPEG, men i sRGB når den högst Extra Light, nivån för textdokument som bevaras som bärare av text.

HEIF och JPEG 2000

HEIF, formatet som många mobiler sparar i, kan rymma 10 bitar och komprimerar bättre än JPEG, men läses av färre program och är förlustbringande i vanlig användning. JPEG 2000 kan vara förlustfritt och godtas av FADGI för mastrar; det används i vissa stora digitaliseringsprogram, men färre vardagsprogram öppnar det.

Vad som ska arkiveras och vad som ska publiceras

	Format	Bitar per kanal	Färgrum	Ändras senare?
Kameraoriginal	Raw eller DNG	Som registrerat	– (raw-data)	Aldrig
Bevarandemaster	TIFF, förlustfri	Som fotograferat: 8, eller 16 för allt djupare	Adobe RGB eller bredare, inbäddat	Aldrig
Visningskopia	JPEG	8	sRGB, inbäddat	Görs om från mastern

Bevara en kontrollsumma för varje master och original – ett SHA-256-avtryck visar år senare om en fil fortfarande är den som lagrades – och behåll uppgifterna med bilden, i filens egen metadata, så att de överlever vägen ut ur databasen.

PHOTARCH-appen exporterar mastern som TIFF i Adobe RGB med det bitdjup som bilden fotograferades i, med en JPEG bredvid som visningskopia, och skriver aldrig om originalet den importerade. I PHOTARCH:s egna nivåer är en JPEG-master högst ett registreringsbild: en studie kräver en raw med minst 10 registrerade bitar och en förlustfri master, en reproduktion 12 bitar och en 16-bitars TIFF i Adobe RGB eller bredare.